Jag vet inte vad som hände med mig igår, men jag var som den värsta Forrest Gump. Jag sprang och jag sprang och jag sprang. Nåja, jag sprang 8,5 kilometer. Nu sprang jag i och för sig väldigt sakta, det tog mig en dryg timme, men ändå. På senaste tiden har jag inte märkt av någon förbättring hos mig, jag har tyckt att jag blivit flåsig nästan på en gång och bara velat att löpturen ska vara över. Men det kan handla om att jag inte har koll på hastigheten och springer fortare och fortare. Igår tvingade jag mig dock att hålla nere tempot och jag kände mig stark och uthållig. Sånt behövs för att hålla träningsglädjen uppe.
Nu har jag strukturerat upp mina träningsrundor och går enligt rullande schema:
Långpass (långsamt tempo)
Intervall/fartlek
Kortpass (halvsnabbt tempo)
Backe
I dag ägnades eftermiddagen till att njuta av angenämt sällskap och jordgubbar och glass. (Jag drar mig för att lägga upp foton på människor jag inte frågat om lov, därför blir det lite bildfattigt ibland, alternativt väldigt mycket bilder på mig)
Heja dig! Fan vad du springer långt! Jag gympade med din syster idag. Hon hade både koordination, kondition och styrka. Jag hade inget av det och tittade avundsjukt på.
SvaraRaderaAahahahahaha! Men Linda du kommer aldrig att få det heller om du bara TITTAR PÅ! :D
SvaraRaderaHaha, men jag gympade ju i 40 minuter, SEN tittade jag avundsjukt! :D
SvaraRadera