Malin Wollin har varit med om det som var min värsta mardröm när jag var gravid: att på ultraljudet få veta att barnet dött i magen.
Hon var i vecka nitton.
Jag tänker väldigt ofta på hur mycket jag klagar. Jag är som i en ond cirkel. Jag klagar och klagar och klagar på att saker och ting inte går som jag vill. Man kanske borde ha lite perspektiv bland, lite uppvaknanden. Jag fick i alla fall en fin liten bebis till och jag har två friska barn. Och Kasper kan somna själv. Han vaknar inte efter tio miniter, han vaknar efter två och en halv timme. Det går framåt. Babysteps, men ändå. Från och med nu ska jag börja tänka på vad jag har och vad det är jag egentligen klagar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
För att enklare kunna kommentera, välj Namn/webbadress och skriv bara ditt namn, eller välj Anonym.