Efter gårkvällens löppass och antal utfall och armhävningar i gröngräset stormade jag stolt och glad in till R.
- Gissa hur länge jag sprang utan uppehåll?
- En halvtimme?
- Eh...nej.
- Tjugo minuter då?
- Nej...
- En kvar...
- Tio minuter! Jag sprang tio minuter utan uppehåll! Och nu var jag jätteglad för det, tills nu!
Han fick verkligen tio minuter att verka futtigt. Och i eftertankens kranka blekhet får jag väl hålla med om det. Men det var ju ändå skillnad från min hittills usla kondition som klarade cirka en minuts löpning.
Halvtimme. Mutter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
För att enklare kunna kommentera, välj Namn/webbadress och skriv bara ditt namn, eller välj Anonym.