Norge

Jag fattade inte riktigt vad som hade hänt förrän igår eftermiddag. Jag hörde om terrordådet i Oslo, men sen var det rosévin och ost och kex och jag glömde bort att följa det som hände i vårt grannland.
Det var först dagen efter när ordinarie program på radion var inställda och det istället pratades om tragedin på Utöya som jag förstod.
Och när jag hade uppdaterat mig kunde jag inte sluta tänka på det. Jag tog Kajsa i handen och gick till kyrkan. Det är väldigt ovanligt med tanke på hur okyrklig jag är. Vi tände ett ljus i kyrkan. Gick till min morfars grav. Kajsa förstår inte vad död betyder. "Är det där din morfar kanske?" frågade hon och pekade på ett kronblad från gravens blomma som låg på marken. "Ja det är det nog" sa jag. Hur ska man förklara döden för en treåring? Jag är så väldigt glad för att hon vet så lite. För att hon inte har en aning om lidandet i världen, psykopater som skjuter på människor. Ungdomar som försöker fly i panik. Kajsa plockar blommor i dikesrenen på hemvägen. Jag tar henne i handen igen.
Klumpen i magen är fortfarande kvar.