Det var fint, men jag gör inte om det

Om en vecka fyller Kasper ett år. Det är skönt. Jag längtar inte tillbaka till bebistiden. Som det känns nu vill jag aldrig tillbaka till den igen. Det är slut med det nu. Känslan när man får en alldeles egen bebis i famnen är obeskrivlig och jag önskar alla som vill att få uppleva den. Det finns ingenting liknande i livet. Och det säger jag utan att försköna barnlivet. Att få ett eget barn går inte att jämföra med något annat i hela livet. Så är det.
Men herregud vad det är oskönt också. Jag har inte sovit hela natten på ett år. Jag har med sammanbitna käkar muttrat alla svordomar jag kunnat när jag för femtioelfte gången behövt få liten, hjälplös och enormt trygghetssökande Kasper att somna om. Burit och burit och burit. Gungat och vyssjat. Fallit ihop som en säck potatis när han vaknar och skriker. Fortsatt att bära. Lyft upp. Gungat och vyssjat. Och önskat honom större.

Nyfödd

Och så blev han stor. Plötsligt upptäckte han leksakerna runt omkring honom. Sin storasyster. Hon som visserligen är omåttligt trött på hans gapande, sparkande och ständigt på jakt efter att sno hennes grejer. Men som också busar med honom tills han blir alldeles svettig och röd om kinderna.
Han blir mer och mer lik ett barn. "Titta" viskar han och pekar på lampor, tavlor, blommor och stolar. "Tittaaa". Ett-årsåldern är den bästa åldern. Den gulligaste tiden. Och jag är glad att jag inte saknar bebistiden.
Å andra sidan vill jag ju alltid hålla kvar minnena av den första tiden. BB och den lilla knytet. Men aå är minnen så förbannat flyktiga också. Det är svårt att komma ihåg hur det kändes. Och när man inte minns vill man kanske ha en till. För att bli påmind. Men så kan man ju inte hålla på hela livet heller.

Snart ett-åring

Jag nöjer mig med två välskapta barn. Fina är di. Kasper börjar på dagis i mitten av november. Då är en epok avslutad. En epok jag minns med värme men som  jag inte vill uppleva igen. Nu börjar en ny epok. Nu ska jag satsa på skolan igen. Tänka på mig själv. Hoppas att jag får jobb. Hoppas på ett fulländat liv.