den tuffa branschen

När jag hade någon månad kvar på journalistutbildningen sökte jag mig till rådgivare på Journalistförbundet - jag ville helt enkelt ha tips och råd på hur man nästlar sig in i mediebranschen. Skulle jag satsa på att starta eget eller på att söka plats på tidningar?

sammanfattningsvis kan jag väl säga att det här med frilans avråddes jag å det grövsta. Tvärtom fick jag ett litet leende när jag frågade hur man kan marknadsföra sig och försöka nå ut till folk som kanske vill läsa det man skriver. Nej, den rätta vägen är att söka sig till så många redaktioner som möjligt. För ströjobb, praktik med mera. Slita hund helt enkelt.

Och visst håller jag med. Jag är inte den som tror att jag kan sätta mig och skriva lite på måfå och så rullar det in pengar sen. Jag måste kämpa. Tjata. Gnaga. Men det jag tycker många glömmer är att det är nästintill en omöjlighet att få jobb på en redaktion i dag. Alla tidningar skär ner på folk. Varför skulle det finnas plats för en nyexad och grön brud helt plötsligt? Speciellt inte en som inte kan flytta femtio mil härifrån för ett vik.

Så vad har jag gjort? Jo jag har skickat in idéer till tidningar. Och det har gett resultat. Jag har skrivit mitt första frilansreportage och är på gång med nästa. Visst tror jag att redaktionsvana är guld värt. Och vad viktigt är: man märker hur lite man vet och hur mycket man har att lära. Den ödmjukheten är viktig att ha. Journalistyrket är ett hantverk. Det är inte alltid lätt att skriva en text som fångar intresset. Det är inte lätt att hålla koll på all kommunalpolitik, på referenser, namn, källor med mera. Så jag är glad för vad jag lär mig. Jag jobbar på en liten redaktion där jag hoppar in då och då och har vikarierat på en numera nedlagd tidning. Jag är glad för det. Men vad jag vill satsa på är frilans. Jag vill verkligen. Jag tror jag kan ro hem det också och jag tror att det jag satsar på och vill nischa in mig på, faktiskt är något som efterfrågas.