Romantik och verklighet

Frid och fröjd och solsken. Vi är vid nya huset nästa varje dag, antingen med flyttlass, eller för att såga ved. Så även i dag. Kajsa åkte traktor med morfar, såg sin plats vid ett gammalt grönsaksland och flyttade jord att hälla ut på fina gräsmattan eller att lasta sin bil med. Kasper sov i vagnen och jag hade huvudet vänt mot den värmande solen. Och så tänkte jag på att det är precis så här jag vill ha det. Bo på landet, knappt några bilar. Bönder och tystnad. Det är lätt att bli lite överromantisk då. Att tänka hur lyckliga våra barn kommer bli. Fast jag tror ju inte ett dugg på det där. Stadsbarn är väl minst lika lyckliga som landsortsbarn, om de har bra familjeförhållanden. Men eftersom jag skyr storstan (i bemärkelsen att jag inte vill bo där, bara gästspela där ibland) tänker jag såklart att mina barn kommer mååå sååå braaa här ute. Men jag får väl tycka det en stund.

Men jag känner verkligen att saker och ting lättar nu. En mer självständig bebis och en Kajsa som börjar bli stor.Och begynnande värme. Jag mådde så bra där en stund på garagetrappan. Skulle precis fota en liten mus i busken (vilket tyvärr ger en hint om invadering i sommar), när Kajsa gjort illa sig och kunde därmed inte sluta grina. Kasper väcktes och jag blev sur och så åkte vi hem och barnen fortsatte grina och jag blev ännu surare och så vidare. Med den lilla utläggningen ville jag bara säga att barnens humör styr mitt humör till fullo.

Frid och fröjd. Några minuter innan helvete bröt loss.

P.S Jag kommer med bilder på interiören, men det blir när det är färdigfixat där inne. Typ nästa vecka.